Vem springer Du för?

Att ge mig ut och springa är för mig frihet och lycka, att få känna luften, höra naturen och bara ha mig själv att tänka på. Oavsett fart och ansträngning så är det fantastiskt!

Jag är en löpare, helt klart och det jag tycker allra bäst om, det är att springa, gärna på nya platser, nya stigar och nya berg och fjäll. Så klart finns det gånger då jag känner att det är en dålig idé att springa, då jag har ett motstånd. Ibland lyssnar jag på motståndet och stannar inne (ibland behövs det!) men ofta så känner jag att jo, jag vill nog ändå ge mig ut och då trotsar jag den där lite negativa känslan som finns. Och komma tillbaka hem efter ett sånt pass, ojoj, den känslan är oftast ännu bättre än känslan efter ett “vanligt” pass.

varför springer jag?

Jo, för att det ger mig så mycket glädje och endorfiner, frihetskänsla och en glad kropp. Jag känner hur kroppen får jobba och det ger mig en tillfredsställelse. Jag springer för att jag mår så himla bra av det! om jag inte har sprungit på någon vecka så blir jag trött och nedstämd, lite seg och grinig, haha tänk vad lite löpning kan råda bot på 🙂 Jag springer för mig själv, för att JAG ska må bra och känna mig fri!

Varför springer Du? och för Vem springer Du?

Träning, Löpning, Intervaller, Löpcoach

Är Du rädd när Du springer?

Ja, hur känner Du när löprundan startas, är Du rädd, på Din vakt, tänker Du på vad som skulle kunna hända? Jag har funderat på det här till och från vid olika tillfällen, lite beroende på vart jag befinner mig, vart jag bott, vart jag ska springa och vilken tidpunkt på dygnet.

Nu har jag funderat på här igen, nu när det börjar bli mörkt ute och pannlampan ska få göra sitt igen. Under mina år så jag bott och sprungit på många olika ställen, i städer, på landet, på dagen, på kvällen, i Sverige, i andra länder, ja på många olika platser och tidpunkter. Det som slår mig är att jag oftast har tyckt att det känns mer olustigt att springa i “staden” när det är mörkt än att bege mig rakt ut i skogen med bara karta, kompass och pannlampa. När jag springer i skogen är det mest jag själv som fantiserar ihop att jag ska möta en björn eller så, även om jag vet att risken/chansen att möta en björn är minimal, och björnen är troligtvis betydligt mer rädd för mig än jag för den. Det närmsta jag kommit en björn hittills är dessa spår:

Löpning, björnar, björnspår
Björnspår

Men så kommer vi till det här att det känns så olustigt att springa på typ cykelvägar med lite halvkass belysning nära bebyggelse eller på ett elljusspår, där det ändå rör sig andra människor. Det känns ju så otroligt bakvänt och fel, ska vi inte känna oss trygga där det finns andra människor nära? Jag kan inte låta bli att hela tiden titta mig omkring när jag springer på dessa platser, ta en lite extra vid omväg när jag möter någon, tittar mystiskt på personer jag möter. Jag blir så otroligt less på att det ska få vara såhär, jag vill känna mig trygg när det finns andra människor i rörelse, jag vill tro att andra personer är snälla och om det mot förmodan skulle dyka upp en obekväm situation så finns det någon som skulle säga ifrån. Men jag tappar lite tron på att det kan bli så, och det är lite tragiskt. Vad är det för värld?

Nä, jag håller mig i skogen bland de vilda djuren, där känner jag mig mer trygg!

Löpning, Träning, björn

En kommentar som värmde!

Härom dagen så fick jag en kommentar på Facebook från en kollega, och det var så otroligt roligt och glädjande att få den, mer positiva kommentarer åt alla 🙂

Ungefär så här skrev hon:

Vet du, jag och min man går numera ut varje kväll ca 4km, och VI MÅR så mycket bättre. Du är verkligen en inspirationskälla!

Att få vara en inspirationskälla, så fantastiskt. Det hoppas jag att alla får vara någon gång, det känns så roligt och jag blir genuint glad. Kan jag inspirera bara en enda så är det fantastiskt.

Uppdaterad höstgarderob

Härom veckan så kände jag att jag ville uppdatera min garderob inför hösten. Så jag klickade runt lite och hamnade till slut på zalando.se . Jag tänkte att det var dags för lite nya vardagskläder, annars så har jag en förkärlek för att köpa nya träningskläder, det är ju så mycket roligare, haha 🙂

Men i alla fall, jag klickade runt och letade efter något nytt. Jag kände att jag ville köra på något annorlunda (eller ja, annorlunda för mig) och det första jag fastnade för var tro det eller inte, en byxdress. Helt totalt oväntat för att vara mig, och jag var lite skeptisk, men jag klickade hem den och tänkte att jag får skicka tillbaka den om jag vantrivs i den. Men nu är den hemma och jag tycker faktiskt om den. Så lite roligt med något nytt och oväntat, tummen upp för det. HÄR finns byxdressen att köpa.

Jag matchade med ett par bruna stövlar, passar bra nu då det börjar bli lite för kallt för sandaler.

Byxdressen blev som ni ser svart men jag ville ju också ha något i färg med tanke på mörkret som är på ingång i och med hösten. Efter lite mer eftersök så hittade jag ett par senapsgula byxor. Fantastiskt fin färg, passar perfekt till hösten, och för mig en lite annorlunda färg. Och om de var snygga när jag packade upp dem hemma, oh yes! Jag matchade mina med ett vitt linne och svart kavaj. Byxorna verkar ha tagit slut, men liknande byxor finns att köpa HÄR

(innehåller Adlinks)

Veckans pepp, v.33

God morgon på er 🙂

En ny dag att glädjas åt. Idag har jag en utmaning till Dig, jag vill att du ska göra dig själv Glad. Gör något för dig själv, se till att du ger dig själv en klapp på axeln. Det gör jag ibland när jag är extra nöjd med något jag gjort eller hur jag känner eller lite när som jag behöver, jag klappar mig på axeln och säger bra gjort Johanna 🙂

När Du själv är glad så gör någon annan glad, det kan vara ett leende, ett sms till en vän, en kram, ja vad som helst som får någon annan att le och bli glad. Vi behöver mycket glädje och leenden kring oss.

Glädjen att få vara ute i naturen, sol, snö.. ja vilket väder som helst