Löpteknikövning, Skipping

Nu när det går mot vinter och kanske så kallad grundträningsperiod för många, då vi bygger upp en bra grund inför kommande lopp nästa år så tänkte jag passa på att ytterligare visa på en övning som stärker upp löpmusklerna och på sikt kan den hjälpa oss att bli en något lite bättre löpare 🙂

Den övning jag tänkte visa idag är så kallad skipping (eller helt enkelt höga knän, haha). Denna övning syftar till att vi ska bli snabbare i vristerna, bli aktiva i slutet av svingfasen, dvs när vi för benet framåt i löpsteget. Att vi blir “van” vid att ha ett högt knä i varje löpsteg. Sjunk inte ihop till en sittande stil, utan skjut framhöften så bra du kan så att överkroppen sträcks upp och det blir höften som “leder” oss framåt. Det är lite svårt att förklara en övning med text, så jag visar er en film på övningen nedan. Lycka till med träningen!

Om Du är skadad?!

Det är inte roligt att vara skadad och kanske inte kunna träna det vi helst vill och ännu mindre roligt blir det då vi i sociala medier ofta blir preppade med bilder och annat från vänner, bekanta och andra som tränar. För finns det något värre än att vara oförmögen att springa och se alla dessa bilder etc. (om det nu är löpningen som vi hindras från) För viss är det lite så att om vi inte kan/får springa, då finns det inget annat vi hellre vill än att just springa!

Att vara skadad är inte roligt, jag vet då jag har opererat mitt ena knä och haft någon muskelbristning, dock ändå väldigt förskonad (*peppar peppar*) Men det jag har lärt mig är att det går att träna, vi måste bara komma på vad, vilken alternativ träning fungerar för just mig och min skada? Jag har till och med upplevt mig komma tillbaka starkare efter ett avbrott, ofta tack vara att jag tränat annat, fått bygga en styrka på ett annat sätt än vad jag gjort annars.

Och blir vi påverkade av dagens sociala medier och tycker det blir jobbigt, försök låt bli att titta där, eller avfölj några personer ett tag, Du kan ju börja följa dem igen sen. Jag vet att det är svårt och drygt att se det positivt när vi är mitt i en skadeperiod, men det jag tänker komma fram till är att det går, vi kommer igenom det, och det går att träna mycket ändå. Så bryt ihop, ta på dig pannbenet och kom igång med alternativ träning!

Fredagslista, v.45

Det är fredag och början på helgen, några lediga dagar för de flesta av oss (och för mig faktiskt en extra dag just den här gången) Men som TUR är så finns det ju dessa stjärnor och hjältar som jobbar helg för att vi ska få ha den trygghet vi har i Sverige. Jag tänker främst på all vårdpersonal, polis, räddningstjänst m. fl. Jag är stolt att ni finns!

Jag tänkte som rubriken säger, bjuda på en fredagslista. Jag tänkte mig lista några “veckans” med det som hänt hittills, det är ju ändå drygt 2 dagar kvar av veckan: Här kommer de:

  • Veckans bästa: ska få träffa familj och släkt då vi ska fira min morfar 🙂
  • Veckans sämsta: Skulle baka kakor till helgen, men det blev inte som jag ville, det skar sig i ena blandningen och delarna frös inte ihop som det var mening, många som blev misslyckade, typiskt…
  • Veckans händelse: När jag på ett möte fick höra att “det viktigaste är ändå att vi kommer ha kvar Johanna som ekonom, för det får vi väl?!” Otroligt roligt att få den frågan spontant, det uppskattas så mycket 🙂
  • Veckans tråkiga: Betala restskatt, det är inte roligt oavsett hur stor summan är, men nu är det inbetalt så jag är “skuldfri”
  • Veckans jobbiga: Att springa intervaller på löparbana inomhus, det är så otroligt jobbigt och tufft, men nu är det gjort för den här veckan!
  • Veckans utmaning: Samma lika som ovan, att springa dessa intervaller. När jag inte gjort det på länge, när jag kanske inte tränat så mycket intervaller (framförallt så snabba) på sista tiden så känns det nästan lite övermäktigt och en stor utmaning, men jag klarade av den också! Ni vet man klarar mer än man tror 🙂

Trevlig helg på er!

Novembertankar

November har börjat, vi har bjudits på sol, regn, kyla och lite värme. Jag ser ju gärna att det blir lite kallare, så att det blir riktig tjäle och sen kan det få komma lite snö 🙂

Knappt 10 dagar in i november alltså, det närmar sig med advent och jul, dessutom så ska jag visst också fylla år. November kan kanske vara den månad som jag kanske tycker minst om, den är liksom lite mellan, först har vi hösten med färger och svalare luft, sen har vi december med jul och ljus och förhoppningsvis snö. Men november känns lite som en transportsträcka. Det är lite mörkt och kallt och regnigt, jag är inte jättesugen på att träna och kommer in och tränar istället för att vara ute. Det är lite trist att komma hem efter jobbet och ge sig ut med pannlampa varje dag. Men det vänjer jag mig vid och det blir enklare, november blir lite startsträckan för träningen inför kommande säsong och år. Även om jag har lite annat fokus just nu än i vanliga fall då Vasaloppet dyker upp där i mars.

Ljus i mörka november…

Men som sagt jag ska nog kanske ta och tänka så att november är starten, då jag smyger igång lite lugnt igen. Kommer in i att springa med pannlampa, börjar vänja mig vid att springa intervaller igen, börjar förberedelserna inför jul osv.

Hittills så har jag ändå gjort en del i november, jag har åkt rullskidor, jag har invigt pannlampan för i år med ett stavgångspass, jag har varit på gymmet, senare i dag ska jag springa intervaller inomhus och jag har faktiskt försökt börja tänka lite på julklappar till nära och kära, så jo, jag tror november är början på resten så att säga 🙂

Springa ute när det är halt!?

Det blir ett litet senare inlägg idag än vanligt. Jag har jobbat och när vi kom hem så har vi fixat och bakat kakor till helgen då vi ska fira min morfar och bror lite och då kör vi knytis, vi har fått lite olika uppgifter att ordna så det ska bli roligt 🙂

Men nu är det november, och det börjar på att kunna bli lite halt ute. Jag tycker ändå att det oftast funkar bra att springa ändå, är det inte blankis så funkar ofta en grövre sula bra, men om man känner sig lite osäker så kan du välja en sko med små metalldubbar under. Nu börjar det som sagt gå mot kallare tider och det kan vara halt, framförallt om det är lite fuktigt och man vill springa på morgonen och det har frusit på under natten. Jag tycker som sagt självklart att man kan springa ute ändå.

Jag brukar variera mellan olika skor med grövre sula/gummidobbar och skor med metalldubbar beroende på underlag, desto hårdare och mer mot is, då väljer jag metalldubb, men om det är snö eller packad snö som på skoterspår, då föredrar jag en sko med gummidubbar eller en sko med grövre sula.

Här finns tips på olika typer av skor som passar för vintern:

  • De till vänster är ett par svarta IceBug med metalldubb, är en av de skor jag använder under vintern.
  • Till höger är 2 varianter av Salomon Speedcross. De med rosa sula har en lite grövre sula med gummidubbar. De brukar jag också springa i under vintern.
  • De andra Salomon Speedcross/Spikecross med svart sula är ett par lika fast de har metalldubbar i sulan också. Det är en sko som jag själv tänker satsa på när de jag har nu är slut.

(Klicka på länkarna för att komma till skorna och få mer info)

(innehåller Adlinks från Footway och Stadium)

Att springa intervaller…

…Det kan vara det jobbigaste som finns, eller kanske det roligaste? Vem vet vad Du tycker, en sak jag själv kan skriva under på är att känslan efteråt är grym och värd att slita för att få uppleva. Jag brukar känna mig så fantastiskt bra efter ett genomfört intervallpass!

Att springa intervaller, eller ja all form av träning som sker i “intervallform” tycker jag är effektiv träning, och ja ALL FORM AV TRÄNING ÄR BRA, oavsett intensitet! Men jag tycker att det är bra att ibland låta hjärtat jobba lite extra som det får göra vid just intervallträning. Att träna i intervallform är bra om du har lite kort om tid men vill bli trött. Intervaller funkar bra i löpform, styrkeform, stavgång, backar, ja, you name it, typ med allt 🙂

Intervaller kan ske under kort till lång tid. Ju mer Du tränar/tränat och om Du kanske satsar mot något lopp eller liknande, desto fler intervallpass kanske Du tränar, och desto längre tid är troligen den effektiva tiden på intervallerna.

Styrka, Träning, Slut, intervaller
Efter ett styrkeintervallpass i somras

När jag pratar om effektiv tid så är det själva intervalltiden som jag menar exklusive uppvärmning, vila och nedjogg. Så här om jag ska springa 6 st 4min x 90 sek så är den effektiva intervalltiden 6×4 = 24 minuter.

Det här med längden på intervallerna, och vilans längd, det går att variera mycket och det vi väljer beror troligtvis på vad vi har för syfte med intervallerna. För det är ju så att beroende på intervallernas längd och vilans längd så får vi ut olika “resultat” i längden, vi tränar alltså på lite olika saker. Som tumregel kan vi säga så här: Korta intervaller: de tränar motorn (alltså hjärtat), vi springer kort tid i en “överfart” och så har vi en längre vila. Långa intervaller: (Kan ofta kallas Tröskelintervaller) Tränar vår uthållighet, att vi ska orka nyttja så mycket om möjligt utav vår kapacitet under längre tid och de här intervallerna kännetecknas av att det ska vara jobbigt under längre tid, vi springer längre tid, lite “långsammare” och vi har kortare vila.

Lycka till med dina intervaller, jag har kört mina intervaller den här helgen på Rullskidorna 🙂

Hjärnans kraft!

Hjärnans kraft och tankarna där styr oss. Det är numera otroligt sällan som jag “tvingar” mig till något, som till exempel att jag “måste träna”, jag låter mina tankar och känslor styra det där! Kroppen och knoppen är på det sättet helt fantastiska.

Med tiden, åren och erfarenheter så har jag lärt mig hur mina tankar styr och ställer. Jag vet också hur kroppen svarar och hur jag mår när jag gör olika val och jag vet att det är JAG som gör valen, ingen annan. Tidigare kunde det vara så att jag planerade säg min träning, och så följde jag den planen nästan “slaviskt”, även om jag var sliten, inte så sugen, hade lite ont, oavsett så gav jag mig iväg på det där passet, tänkte att jag kunde ju inte “ge upp” min plan, den ska ju göra mig bättre. (bättre för vem kan jag nu fråga mig!) Men så fel jag egentligen hade, jag tycker fortfarande att man inte alltid ska känner efter så noga, framförallt inte om Du verkligen vill bli “bäst” på något, då måste det ibland vara tufft. Men det ska inte gå så långt att du måste tvinga dig ut på ett pass trots att du inte verkligen vill och kroppen skriker stopp! Det har med åren för mig blivit så tydligt hur mina tankar styr mina känslor, hur det går på träningen, hur jag mår efteråt och vad jag får ut av träningen och allt annat i livet, som jobb, förhållande och allt annat vad livet innebär.

Tankens kraft är på så sätt otroligt HÄFTIG, men det är “inte bara att ändra” sitt sätt att tänka, det måste kännas och bli naturligt, vi kan inte lura hjärnan! Det är så viktigt att man lär sig låta känslor komma fram, att lära sig vad är bra för MIG och inte hur jag ska göra för att andra ska må bra. Jag som person kommer att bli gladare, mer trygg, mer uppskattad hos andra ju mer Jag tar hand om mig själv och sätter mig först och ser till att jag trivs och är glad!

Så mycket skratt vid det här tillfället 🙂

Jag har haft förmånen att få hjälp med detta av en fantastisk person som heter Viveca (och även hennes man Hans) Jag var ett tag på väg åt helt fel håll, och min mentala syn på mig själv var allt annat än vad den är idag. Jag hade under väldigt lång tid ställt mig själv sist i kön och alla andra före då jag egentligen borde ha ställt mig själv där, längst fram! Viveca hjälpte mig att Lära om, att ställa mig där längst fram, ta den platsen som är min, att se mig själv som den unika och häftiga individ som jag är! Så många bra lärdomar och tankar jag fått av alla möten med Viveca, det är jag väldigt tacksam för 🙂

Strand, Hav, Semester, Kreta
Jag och Han <3

Hans har skrivit en bok kring mycket av detta, hur fungerar hjärnan, vilka resor i livet “utsätts” vi för… Kring så kallad Metakommunikation. Jag har läst boken och det finns så många små och stora saker i den boken som fler (typ alla?!) borde läsa. Jag kan verkligen rekommendera Dig att läsa boken. Den finns att köpa HÄR! och kan verkligen rekommenderas 🙂

(innehåller adlinks) 

Är Du rädd när Du springer?

Ja, hur känner Du när löprundan startas, är Du rädd, på Din vakt, tänker Du på vad som skulle kunna hända? Jag har funderat på det här till och från vid olika tillfällen, lite beroende på vart jag befinner mig, vart jag bott, vart jag ska springa och vilken tidpunkt på dygnet.

Nu har jag funderat på här igen, nu när det börjar bli mörkt ute och pannlampan ska få göra sitt igen. Under mina år så jag bott och sprungit på många olika ställen, i städer, på landet, på dagen, på kvällen, i Sverige, i andra länder, ja på många olika platser och tidpunkter. Det som slår mig är att jag oftast har tyckt att det känns mer olustigt att springa i “staden” när det är mörkt än att bege mig rakt ut i skogen med bara karta, kompass och pannlampa. När jag springer i skogen är det mest jag själv som fantiserar ihop att jag ska möta en björn eller så, även om jag vet att risken/chansen att möta en björn är minimal, och björnen är troligtvis betydligt mer rädd för mig än jag för den. Det närmsta jag kommit en björn hittills är dessa spår:

Löpning, björnar, björnspår
Björnspår

Men så kommer vi till det här att det känns så olustigt att springa på typ cykelvägar med lite halvkass belysning nära bebyggelse eller på ett elljusspår, där det ändå rör sig andra människor. Det känns ju så otroligt bakvänt och fel, ska vi inte känna oss trygga där det finns andra människor nära? Jag kan inte låta bli att hela tiden titta mig omkring när jag springer på dessa platser, ta en lite extra vid omväg när jag möter någon, tittar mystiskt på personer jag möter. Jag blir så otroligt less på att det ska få vara såhär, jag vill känna mig trygg när det finns andra människor i rörelse, jag vill tro att andra personer är snälla och om det mot förmodan skulle dyka upp en obekväm situation så finns det någon som skulle säga ifrån. Men jag tappar lite tron på att det kan bli så, och det är lite tragiskt. Vad är det för värld?

Nä, jag håller mig i skogen bland de vilda djuren, där känner jag mig mer trygg!

Löpning, Träning, björn

Att kliva ut ur Bekvämlighetszonen!

Jag tror att vi alla någon gång, i olika situationer behöver ta ett steg ut från vår bekvämlighetszon. Att våga göra något vi inte gjort förut, eller som känns lite obekvämt. Jag menar dock inte att vi alltid ska göra det, vi behöver också ofta känna oss just trygga och bekväma. Men vi kan välja våra situationer där vi faktiskt tar steget!

Jukola 2017, Venla 2017

För mig handlar det om att utvecklas, att utmana mig själv med saker som inte är helt bekväma, att våga ta det där steget som kan kännas lite läskigt. Det kan vara i alla olika typer av situationer, på jobbet, i träningen, hemma, i skolan, i förhållandet, ja överallt. Om jag inte utmanar mig och gör det där obekväma då och då så kommer jag heller inte att utvecklas, att röra mig framåt, då kommer jag att vara kvar där jag är idag. Och det kan vara okej om det är det du vill. Men för mig är det inte tillräckligt… Så om Du precis som jag vill framåt, och utvecklas, då bör Du då och då göra de där obekväma sakerna, du bör ta det där steget ut från din Comfort zone! Det kan vara (som för mig) att springa ett rent löplopp (typ Bollnäs Trail Race) det kan också vara att prata inför en grupp av människor. Jag kommer ihåg hur hemskt jag tyckte det var att redovisa saker i skolan, det var inte roligt. Men jag har med tiden mer och mer börjat känna mig bekväm med det och det går bättre för varje gång, så nu antar jag alltid utmaningen med en skräckblandad förtjusning, för att ta det där steget ut från det där trygga, det är väldigt befriande och skönt efteråt!

Trött efter Bollnäs Trail Race..

Jag vill hela tiden sträva framåt och utveckla mig själv och inspirera andra att också vilja utvecklas och våga testa på nya saker. Jag har under mina år samlat på mig mycket erfarenheter och kunskaper som jag gärna delar med mig av och sprider. Förhoppningsvis finns det någon enda som testar på det där lite läskiga och finner det helt fantastiskt efteråt 🙂

Summering av oktober

Oktober är slut, och det är bara 2 månader kvar av det här året. Fortfarande tid till att fylla på 2017 med roligheter alltså 🙂

Så vad har den senaste månaden bjudit på? Jag tycker att jag har hunnit med en hel del (som alltid då, jag tycker jag hinner göra så mycket roliga saker) Vilket jag tror handlar om inställning, hur jag ser på saker jag gör, hur jag väljer att uppleva de små sakerna, hur jag tänker kring olika aktiviteter osv 🙂

Det här har jag i alla fall hunnit med i oktober:

  • Jag startade upp Oktober med att springa Bollnäs Trail Race, helt och hållet utanför min bekvämlighetszon, men ack så nödvändigt att göra det ibland 🙂
  • Jag har avslutat orienteringssäsongen 2017, genom att springa 25-manna med min klubb Domnarvet.
  • Vi har fixat i trädgården, satt upp än så länge 1 lampa/strålkastare som lyser upp ett träd i bersån. Senare nu under november så räknar jag med att en ljusslinga och en gran ska komma upp för ytterligare ljuspunkter i mörka trädgården.
  • Jag har bytt ut lite blommor mot tåligare växter så det ser lite trevligt och välkomnande ut hemma.
  • Jag har åkt en del rullskidor, så nu är det “bara” 3 mil kvar tills jag har nått mitt uppsatta distans mål på rullskidor innan vintern och Vasaloppet.
  • Jag har hållit i de sista tillfällena av Löpgrupp Bollnäs för hösten, och återkommer i vår med fler tillfällen (Kan ta mig an grupper vid förfrågan även under vintern!)
Omplantering till tåligare växter
Rullskidor, Vasaloppet 2018
Rullskidor, kyligt men fint

Hur har ditt oktober varit?