Vasaloppet 2018

Nu så kommer den, rapporten om Vasaloppet 2018, vad hände egentligen där i Dalaskogarna söndagen den 4 mars 2018?!

Vi (Jag och Magnus) åkte ner till Mora på lördagen efter att vi packat och jag filat det sista på skidornas vallning. Jag tror att allt var under kontroll. Vi kom ner till Mora, gick och åt lunch, sen tittade vi lite i mässtältet, jag hämtade min nummerlapp och såg till att få starta i rätt startled, det där med automatisk seedning hade tydligen inte gått helt bra, tur att jag var uppmärksam på det. Jag köpte också på mig lite mer energigel då jag var osäker på om det jag hade skulle räcka. Vi gick också ett varv inne på stadium i det stora tältet. När varvet var taget så tog vi bilen ut till Läde så att jag skulle kunna testa skidorna lite. De gick inte riktigt som jag ville, men det var också någon grad varmare än vad det såg ut att bli till söndagen så jag höll tummarna att det skulle bli perfekt. Därefter tog vi oss tillbaka in till Mora och Färnäs hem till Ulrika och Anders där vi skulle sova. Vilket superboende. Vi fick middag i form av spagetti och köttfärssås, ett glas vin, samt kaffe och cheesecake till efterrätt. Perfekt Vasauppladdning 🙂 Vi gick och lade oss relativt tidigt i förhoppning om att få några timmars sömn. Det gick sådär och jag sov rätt dåligt, men det var jag beredd på. Klockan ringde halv fem och nu var det Vasaloppssöndagen!

Vi gick upp och åt frukost, packade in oss i bilen och körde mot Sälen, det flöt på bra, temperaturen var runt 8-10 minus, och det snöade lite lätt. När vi närmade oss Fiskarheden vart det stopp i trafiken, och en liten lätt stress började dyka upp inom mig. Men så hittade jag på googlemaps en liten väg som gick parallellt med den stora vägen, och vips så var vi framme vid starten i ett nafs. Jag hann in i mitt startled och kunde lägga ut mina skidor, dock lite längre bak än jag kanske hoppats på, men men.. Jag hann prata lite mer med Magnus och stämma av vart vi skulle ses nästa gång, och så tog jag mig tillbaka till mina skidor, tog av mig överdraget och väntade på att starten skulle gå, hann småprata lite med de som stod runtomkring, så gick starten, vi i led 5 stod still, haha..några sekunder senare kunde vi också börja vår resa mot Mora, nio mil bort…

Starten – Smågan

Jag fick en relativt dålig start, jag stod några led från vänsterkanten och drog mig ut mot de yttersta leden för att det skulle vara lite smidigare uppför backen, mitten ville jag inte stå i. Mina tidigare erfarenheter var annars att höger sida brukar gå fortare i backen, och så var det i år också, tyvärr. Men vi rörde oss framåt hela tiden och det var bra. Väl uppe tänkte jag att nu börjar det nog vara några som vill åka lite fortare, men det var inget spår som gick speciellt fort och i och med att det snöade så åkte vi inte heller i alla spår vilket gjorde att det blev trångt i de spår som var uppkörda. Det var bara att ligga i “kön”, och det var mycket start/stopp då det tog stutt i varje uppförsbacke.. var nästan lite less redan in mot första stationen…

Smågan-Mångsbodarna

Ut från stationen var det lite mer “luft” men ganska så snabbt så var jag tillbaka i att det var långsam fart och mycket folk. Då det inte fanns så mycket yta och uppkörda spår att åka om i så blev det lite uppgivet, att jaha, jag får väl ligga i den här farten.. Någonstans mellan stationerna så tyckte jag mig se en kollega, och det gav mig lite motivation att försöka åka fortare, jag ville ju åka snabbare än honom 🙂 Så jag försökte hitta några snabbare ryggar, även om det tog lite kraft. I Mångsbodarna stod Magnus och hejade och jag fick några dumlekolor, det var gott. Och jag tänkte att jag skulle försöka få upp farten något…

Mångsbodarna-Risberg

Försökte öka farten lite, bytte spår ofta och försökte hitta bra plats och spår som gled lätt. Men det kändes ganska lönlöst, det var fortfarande mycket stopp in i backarna och det tar mycket kraft att behöva bromsa upp farten man har och sen börja om i uppförsbacken. Jag började redan in mot Risberg tycka att det var lite trist och långtråkigt. I Risberg fick jag ytterligare pepp från Magnus, den bästa supporten och något att se fram emot inför varje station 🙂

Risberg-evertsberg

Den här sträckan var min värsta på hela vägen. Jag hade blivit ganska less på att inte kunna hålla min fart, och att det inte hade börjat flyta på än, vi var ju snart halvvägs. Jag hade här min största dipp. Min mage började också att säga ifrån, så typiskt 🙁 Det var riktigt jobbigt de sista backarna upp mot Evertsberg, men nu hade jag ju iaf åkt hälften. Jag träffade på Magnus men vågade här inte ta något från honom då jag inte visste hur magen skulle reagera. Jag hade också börjat känna av huvudvärk från spänningar i nacke/axlar/skuldror och bad om en huvudvärkstablett i Oxberg. Jag tog också av mig mina glasögon då de immade igen i varje uppförsbacke då det gick så långsamt och jag ville inte hålla på att flytta dem upp och ner på huvudet.

Evertsberg-Oxberg

Nu började det hända positiva saker i huvudet, jag tänkte att nu blir det lite återhämtning utför till vägundergången, och i backarna efter ska jag åka lugnt och metodiskt, inte stressa. Jag åkte stort och jag åkte om väldigt många uppför, utan att jag stressade eller tog ut mig, så skön känsla. Även om jag var trött så är det bra för psyket att åka om så många. Mina skidor gåt grymt bra, jag har bland det bästa glidet jämfört med de runtom och jag har bra fäste.

Oxberg-Hökberg

Jag fick en huvudvärkstablett av Magnus i Oxberg och en energigel, jag tog också av mig bältet jag hade med mig med extra gels i då det började störa mig och jag hade överlagt med mig själv att jag skulle klara mig utan. Jag var lite “nervös” för biten mellan Oxberg och Gopshus då det mina 2 gånger jag åkt förut (2004 och 2007) varit min sämsta del, men inte idag, och jag kände att nu ska jag kriga för en medalj, och farten började öka lite och jag började bli än mer aktiv i mitt spårsökande. Från Gopshus till Hökberg gick det fortare och jag ökade på min fart. Här en film från en bit efter Hökberg.

Hökberg-Eldris

Nu är jag inne på spurten, den började lite smått redan i Oxberg, men nu kör jag på än mer, jag känner att jag vill om alla framför, och hör att jag får med mig några bakom då och då. Jag har fortsatt bra skidor och glider bra utför och har bra fäste uppför.

Eldris-Mora

Enkelsiffra på kilometerskyltarna, psykologiskt riktigt skönt. Jag kör på så länge jag orkar, blir trött genom Moraparken, men nu hägrar målet, och den där medaljen, den är inga problem, den har jag i min hand 🙂 och visst ser jag ändå rätt glad ut när jag kom i mål 🙂

Och medaljen, den fick jag. Vart lite sliten efteråt, trött och ont i ena axeln, den plågade mig sista milen men jag kände hur ont den gjorde på slutet. Ena ljumsken var också lite öm, men det är bra nu, båda har fått vila och nu känns det bra.

Vasaloppsmedalj :):):)

Publicerat av

Träning Löpning Lycka - Johanna L

Jag är en upplevelsejunkie, tycker om nya äventyr och upplevelser. Gärna ska de utföras med hjälp av min egna kropp, där den får utmanas, sättas på prov och testa nya saker. Jag vill att fler ska upptäcka nya saker med hjälp av sin egen kropp, att vilja ta steget att börja springa, upptäcka platser till fots. Jag är utbildad Löpcoach, har tränat konditionsidrotter i hela mitt liv. Jag har mycket erfarenhet med mig som jag mer än gärna delar med mig av.

2 reaktioner på ”Vasaloppet 2018”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.